Vad är egentligen en avtalsrörelse? Hur förhandlas lön i Sverige? Vilka är parterna? Vad innebär det att industrin sätter ”märket” i avtalsrörelsen? Dessa frågor och mycket mer få du svar på här. Det finns även bra länkar att följa där du kan läsa mer.

Innehåll
Om avtalsrörelsen
Om parterna
Om löner och löneutveckling
Löneutvecklingen i Sverige
Industriavtalet
Hur har Industriavtalet fungerat
Mer information

Om avtalsrörelsen
En avtalsrörelse är samlingsnamnet för flera olika men samtidigt pågående förhandlingar om nya kollektivavtal som i huvudsak reglerar lön och allmänna anställningsvillkor. Avtalen sluts mellan arbetsmarknadens parter: arbetsgivarnas organisationer och fackföreningarna. Syftet med förhandlingarna är arbetsfred, i förhandlingarna fastställs priset för att få arbetsfred, det vill säga inga strejker eller andra konflikter är tillåtna när kollektivavtalet har träffats.

Under 2010 ska flera hundra nya avtal träffas där de övergripande villkoren bestäms för 3,3 miljoner medarbetare i företag och offentlig sektor. Därtill kommer de uppgörelser som görs lokalt.

Om parterna

Företagen representeras av omkring 35 arbetsgivarförbund från de flesta branscher. Förbunden är medlemmar i Svenskt Näringsliv. De offentliga arbetsgivarna finns samlade i Arbetsgivarverket (statliga verk och myndigheter) och SKL (Sveriges kommuner och landsting). Därtill finns de mindre arbetsgivarorganisationerna Arbetsgivarföreningen KFO och Arbetsgivaralliansen vars medlemmar främst är ideella organisationer och kooperativa företag.

På löntagarsidan finns över 50 fackförbund. De allra flesta är med i någon av de tre centralorganisationerna :

LO – Landsorganisationen i Sverige

SACO – Sveriges akademikers centralorganisation

TCO – Tjänstemännens Centralorganisation

 Avtalsrörelsen bedrivs dock inte mellan centrala organisationer utan mellan de olika arbetsgivarförbunden och fackförbunden, i många fall i speciella avtalssammanslutningar.  

Totalt finns över 100 avtalsslutande parter på den svenska arbetsmarknaden som tillsammans förhandlar om över 600 kollektivavtal. Om löner och löneutveckling
När man talar om löneutveckling brukar man antingen titta på reallöner eller nominella löner.

Reallöneutvecklingen tar hänsyn till inflationen som mäter hur snabbt priserna ökar. Det betyder att man mäter hur din lön utvecklas i förhållande till vad dessa pengar verkligen räcker till.

Nominell löneutveckling fokuserar däremot enbart på siffrorna i lönekuvertet. Reallönen tar alltså hänsyn till inflationen. Det gör inte nominallönen.

Löneutvecklingen i Sverige
Under perioden 1997-2007 har vi i Sverige haft reallöneökningar på 31 procent. Inte sedan 1960-talet har vi haft elva år i följd med reallöneökningar.

Under 1970- och 1980-talen hade Sverige många år med höga nominella löneökningar. Men eftersom detta ledde till hög inflation så uteblev de verkliga löneökningarna helt och hållet. Inflationen gjorde att löneökningarna blev till luft i plånboken. En industriarbetares reallön var därför inte högre i mitten av 1990-talet än den hade varit 20 år tidigare.

Uppgifter från Medlingsinstitutet visar att löneutvecklingen under de ekonomiska krisåren 2008 och 2009 har varit god med 4,3 procent nominell löneökning 2008 och en förväntad ökning på omkring 3 procent under 2008.

Industriavtalet
18 mars 1997 slöts Industriavtalet mellan ett tjugotal arbetsgivarförbund och fackförbund. Bland fackförbunden fanns både LO- , TCO- och SACO-förbund.

Industriavtalet innebar att fackföreningar och arbetsgivarorganisationer inom den konkurrensutsatta sektorn – bland annat inom verkstadsindustrin, livsmedelsbranschen och skogsindustrin – kom överens om en ny metod för avtalsförhandling och konfliktlösning. Man enades om nya regler for förhandlingarna som skulle se till att nya avtal träffades innan de gamla löpt ut. Därmed minskas risken for konflikter.

En central del i överenskommelsen är tanken att den svenska löneutvecklingen ska ta hänsyn till den svenska exportindustrins konkurrenskraft. Efter att hela den nominella löneökningen under 1970- och 80-talen ätits upp av inflationen var parterna överens om att stärkt konkurrenskraft, lägre nominella löneökningar och låg inflation var förutsättningar för att uppnå en bättre utveckling av reallönerna.

En annan viktig del av Industriavtalet är att den konkurrensutsatta sektorns löneutveckling ska vara vägledande för förhandlingarna i andra sektorer. Man brukar säga att industrin sätter ”märket” i avtalsrörelsen.

Hur har Industriavtalet fungerat?
Både arbetsgivare och fackföreningar anser att Industriavtalet har varit mycket framgångsrikt. Under den period avtalet har funnits så har svenska löntagare fått löneökningar som legat på en stabil nivå långt över vad som varit fallet under föregående årtionden.

Här kan du läsa mer om avtalsrörelse och om Industriavtalet